The power of affection

2009-01-15 @ 21:52:33

Sitter och funderar när två mörka ögon möter mig, där i ett fyrasäte brevid mig på Skånetrafikens öresundståg, jag vaknar plötsligt ur dimman. Jag ser en så underbart snygg människa sitta där och tycka han är guds gåva till mänskligheten, men det gör inget. Visst tittar han och ler mot mig, men är han inte lite äldre? Jodå, och visst kan man tänka sig hur snygg han hade varit utan sina stora jacka och tjocka tröjor. Tåget stannar, "nästa station Landskrona" ropar speakern ut, oj dags att resa sig...går lite nonchalant förbi black beauty, står och väntar på att de frodiga och feta damerna framför mig ska börja förflytta sig. Helt plötsligt möter dom dära mörka ögonen mig igen och jag skymtar även en hårklämma. Jag har såklart tappat den rakt framför fötterna på honom (helt oavsiktligt faktiskt). Genom musiken hör jag mig själv säga något sluddrigt och...tappar klämman en gång till. Denna gång får jag höra "ja, du kan ta upp den själv denna gången". Jag tar upp klämman, sätter den i håret och går iväg. Ännu en gång har jag lyckats att fullständigt få mig att framstå som en 12-åring. Detta bådar icke gott...

Kommentarer
Postat av: Anonym

emilia, face it... du är 12 år!

2009-01-15 @ 22:54:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0