En flaggstångs bekännelser

Alltså förlåt för det här inlägget säger jag redan innan jag börjar men...

Om, låt oss säga du, sitter på tåget hem från skolan. Där du såklart har varit hela dagen (och haft beeptest, skrivit prov samt varit jättesocial & varit på möte) och är svintrött och bara vill hem. I ditt fyrasäte sitter redan tre pers och du tycker redan det är trångt.

När dörrarna har stängts och du har överlevt den största skräcken, dvs att någon ska sätta sig brevid dig (& dina 100 väskor), så dyker en man med läppstift, blåsvarta naglar, pilotglasögon, äcklig mössa och plastpåse, ner i sätet brevid dig. Inte nog med att han dricker något som ser ut att vara avföring från honom själv (färgen syftar jag på), att hans flaska färgas av hans läppstift och att han stinker något så fruktansvärt så ska han börja prata med mig också.

Hade inte du också varit på gränsen till något självdestruktivt då? Jag ska tala om att jag förberedde en rymningsplan snabbt, men som tur var hoppade han av i Lund - Gud kanske finns ändå?

peace - och tacka vet jag mentalsjukhus.