En flaggstångs bekännelser

För några dagar sedan satt jag och lyssnade på radio när jag åkte ner till jobbet. Hörde då om domen mot den psykiskt sjuke pojken på 15 år som högg ihjäl en av sina skötare innan iår. Han hade blivit dömd till sluten ungdomsvård och den avlidna kvinnans familj hade begärt skadestånd på 300.000 tror jag det var. Okej, han högg ihjäl en människa, och antagligen hade det något att göra med hans psykiska ohälsa. Absolut inte försvarbart eftersom det var ett impulsivt dåd då ingen av hans läkare eller skötare hade sett tecken på så allvarlig våldsamhet innan.

Vad jag istället blir förbannad över är kvinnans familj, som begär skadestånd på 300.000 kr. Dessa pengar ska alltså en psykisk sjuk pojke på 15 år betala? Han är ju inte myndig, hans föräldrar står ju som ansvariga för honom. Det betyder alltså att familjen som har en psykiskt sjuk pojke ska betala åt en familj vars mamma/fru/barn/släkting jobbat på en psykhem och som väl antagligen vet att det medför risker. Föräldrarna till pojken däremot kan ju omöjligt stå till svars för vad deras son har gjort, det är väl knappast deras fel att ungen hugger ihjäl en kvinna som ska ta hand om honom. Nu vet jag ju inte hur deras ekonomiska situation ser ut men hur som helst svider ju 300.000 i vem som helsts plånbok, det är ju som ett straff för att de har en pojke som inte är normal. Som sagt är ju detta inte deras fel och visst kan jag förstå den avlidna kvinnans familj att de vill ha pengar för att de har förlorat en anhörig men de har ju inte tänkt på vilka de stämmer. Som slutsats tycker jag att om de nu tvunget måste klämma ur någon pengar så kan de väl klämma ur staten det då deras okunnighet bland deras anställda och deras bristande säkerhet ledde till att pojken högg ihjäl kvinnan.

Tack för mig, hoppas det väcker lite tankar bland er läsare :)