En flaggstångs bekännelser

Ehm, ja tortyren (sitta framför datan, kolla OC, baka chokladbollar och hänga med rätt så trevliga människor) fortsätter. Ja alltså jag jobbar. Men jag har förstått att jag har rätt soft jobb ändå. Jag satt här inne i "vårt" rum och helt plötsligt började det spelas musik utifrån som jag mycket väl kände igen. Jag blev först orolig och tänkte: Nu har småtjejerna fått för sig att spela musik utanför sina rum. Men sen kom jag på att de kan omöjligt ha så höga speakers och då förstod jag att det var fotbolls match 100 m. härifrån. Jag ska snart ta undan maten, vilket alltid är roligast när man får göra det själv. Tänk er att ta upp den dära disktrasan med gamla matrester från i förrgår och tvätt ur den för att kunna använda den, känns inte allt för frestande eller hur? Och sen ta upp alla bestick som dom små odrägliga ungarna har slängt utanför diskstället, det är höjden av lycka. Man drar till en sur min mot dom och de frågar oskyldigt: "Skulle besticken stå i stället?" Då ändrar man helt plötsligt min och säger: "Ja, egentligen skulle de det. Men det går bra att lägga dem bredvid också." Fastän att man helst skulle vilja strypa ungen och fråga vad hon tror att jag är....Någon förbannad disktant åt henne? Men så kan man inte göra. Man kan heller inte ryta åt de äldre ledarna när de ställer sina kaffekoppar på diskbänken och går därifrån fastän att det står en tom diskmaskin 2 cm. bort som bara skriker: "Fyll mig!". Men nog har jag det allt bra. Det tycker min arbetsgivare, hon funderar allvarligt på att änka min lön för att jag aldrig gör något. vad hon aldrig har tänkt på är att hon dyker upp antingen 07.00 eller 22.30, på vilka tider jag inte behöver utföra mina arbetsuppgifter eftersom ingen äter då. Mitt tålamod har antagligen nått gränsen när denna vecka är slut. Men då är jag rik som ett troll och kan göra vad jag vill. Eller nästan, jag hade suttit och gjort planer för vad jag skulle göra när jag hade slutat jobba. Sen slog det mig...Jag börjar nian två veckor efter jag har slutat här. Och en av dessa underbara veckor ska jag spendera i Stockholm hos en underbara 08:a. Den andra veckan ska jag nog tillbringa med att försöka få någon solstråle på min vita (eller ska vi säga gråa, jag vet inte, för just nu är den varken eller, tack vare den "svenska sommaren" som har dragit ur alla änglarnas tårar, ja alltså regnet). Men vi får väl se. Ta dagen som den kommer, snart Mando Diao i alla fall. Något som piggar upp. You make my day guys! 

Peace out!

Emilia